S splittrat: realpolitik eller symbolpolitik?

MARIA VON BEETZEN

Genomslaget för Krister Bringéus Natoutredning har varit stort. I samband med förvarsöverenskommelsen 2015 beställdes utredningen – motvilligt – av regeringen efter en kompromiss med allianspartierna. Trots att Margot Wallström lade på direktivet att utredningen inte skulle ta ställning till medlemskap i Nato visar analysen i utredningen tydligt på fördelarna med just fördelarna.

Icke förvånande men likväl ledsamt är det faktum att Socialdemokraterna, med vänsterfalangens Margot Wallström i spetsen, säger kategoriskt nej till medlemskap.

Partiet är splittrat, Peter Hultqvist talar inte om Natomedlemskap men gärna om ett närmare samarbete med USA och tycks trivas i umgänget med amerikanska vicepresidenten Joe Biden. Löfven har uttryckt sig försiktigare: ”Det är inte aktuellt att gå med i Nato”, vilket inte utesluter en förändring i framtiden.

Det wallströmska nej-beskedet placerar Socialdemokraterna i ett ideologiskt hörn som vår tid faktiskt har passerat. Sällan har det varit tydligare. För det är föga troligt att svenska folket vill leva med det säkerhetshot som utredningen så tydligt visar existerar – och uppenbart även eskalerar.

Men hur ska Socialdemokraterna göra? Partiet är djupt splittrat i frågan och Miljöpartiets hållning är än mer negativ. Ett kategoriskt nej-besked behövs för att hålla ihop regeringen, men riskerar att förstöra Socialdemokraternas långa förtroende som realpolitiker när det kommer till säkerhetsfrågor. Att garantera säkerheten för landet var under kalla krigets många decennier lika naturligt för Socialdemokraterna som att bygga välfärdslösningar. Sverige hade under många S-regeringar ett av Europas starkaste försvar. Såväl Erlander som Palme visade stor pragmatism när man (visserligen dolt för svenska folket) närde ett nära försvarssamarbete med Nato och USA.

Inför valet 2018 kommer det att tydliggöras att den tidigare officiellt hållna neutralitetspolitiken motiverades av Finlands utsatta läge, men nu – som Bringéus antyder redan i utredningens titel ”Säkerhet i en ny tid” – är inte längre Finland hotat på samma vis. Nu är det vi. För att erövra Baltikum måste Ryssland kontrollera delar av Sverige.

Natomedlemskap har aldrig varit Socialdemokraternas fråga, det var EU-medlemskapet inte heller. Men Ingvar Carlsson insåg det nödvändiga med ett EU-inträde för att värna välfärd och arbetstillfällen. Carlsson har i efterhand lovordats för sitt ledarskap.

Är det troligt att Socialdemokraterna gör en ”Ingvar Carlsson” och förordar Natomedlemskap när partiets vänsterfalang sitter på utrikesministerposten? Frågan är dessutom om Socialdemokraternas nuvarande partiordförande besitter samma mod som flera av hans företrädare: att våga byta kurs i en ny tid.

Få utländska bedömare är imponerade över hur svensk försvars- och säkerhetspolitik har skötts under 2000-talet.  Alliansen ser nu med mer öppna ögon på tidens säkerhetspolitiska utmaningar och driver därför frågan om Natomedlemskap. Socialdemokratin riskerar att hamna i ett mycket utsatt läge inför nästa val om hoten från Ryssland ökar. Medan allianspartierna har alla sakargument kan Socialdemokratin endast vifta med sin vänsterfalangs drömmar.

MARIA VON BEETZEN är försvarspolitisk debattör