Missilförsvar kräver Natomedlemskap
EMIL STRAND
Natomedlemskap tenderar i dagsläget främst att diskuteras utifrån ett hot från Ryssland. Fördelarna med Natomedlemskap är fler än så och det finns fördelar som är viktiga både om Ryssland är det främsta säkerhetspolitiska problemet eller inte. En sådan fördel är möjligheten för Sverige att ingå i Natos gemensamma missilförsvar. Detta är en förmåga vi aldrig kommer att kunna bygga upp själva, oberoende hur mycket resurser vi satsar på försvaret: en förmåga som blir allt mer efterfrågad i och med bland annat ökad teknikspridning.
Behovet av ett missilförsvar för Sverige diskuterades redan för femton år sedan, då inriktningen på försvaret var internationella insatser. Hotbilden som målades upp då var att enstaka robotar från exempelvis Mellanöstern skulle kunna användas mot Sverige. I värsta fall skulle dessa kunna vara beväpnade med massförstörelsevapen. I och med att Sverige länge drivit en aktiv utrikespolitik fanns och finns ett sådant reellt hot. Hotet från mindre stater har också de senaste åren ökat vilket inte minst visats av de nordkoreanska missiltesterna och kärnvapenproven.
I dagens säkerhetspolitiska diskussion är det främst Ryssland som framhålls som ett säkerhetspolitiskt hot mot Sverige. Detta har lett till åtgärder från svensk sida varav en är återbasering av trupp på Gotland. Hotet mot Gotland utgörs bland annat av olika former av taktiska missilsystem. Dessa har i dagsläget sådan förmåga att de kan slå ut materiel som finns lagrad på Gotland utan att det från svensk sida finns någon möjlighet att försvara sig.
Om Sverige går med i Nato kan vi ta del av den förmåga för missilförsvar som byggs upp inom alliansen och på så sätt få skydd mot ett reellt hot som vi inte kan skydda oss själva mot. Detta är också en förmåga som är relevant dels mot det hot som finns idag från Ryssland och dels det hot som främst diskuterades när Försvarsmakten var inriktad mot internationella insatser.
Uppbyggnaden av missilförsvar ger också ett mycket bra luftvärnsskydd, vilket är något Sverige i nuvarande situation med ett allt aggressivare Ryssland är i stort behov av. Anskaffningen av kvalificerat lång eller medelräckviddigt luftvärn är kraftigt eftersatt i Sverige och något som vore mycket dyrt att anskaffa. Även om Sverige troligtvis kommer att investera i nytt luftvärn så är det tveksamt om det kommer att bli i den mängd och nå upp till de förmågor som krävs för att möta ett växande hot. Vore vi däremot Natomedlemmar, och kunde ta del av Natos missilförsvar, skulle vi ha tillgång till en förmåga som kan försvara oss även mot hotet från flygstridskrafter.
Argumenten för att gå med i Nato för att få tillgång till missilförsvarssystem är därför starka utifrån både den hotbild som fanns när försvaret var inriktat mot internationella insatser och utifrån dagens hotbild. Det är också en förmåga som vi inte ens skulle kunna få tillgång till oberoende av vilka resurser vi satsar på försvaret. Teknikutvecklingen i form av hotet från missiler gör att det krävs ett Natomedlemskap för att få tillgång till ett kvalificerat försvar, något annat är inte möjligt.
EMIL STRAND har arbetat bland annat som handläggare för Östeuropa på Utrikesdepartementet samt vid ambassaderna i Moldavien och Georgien. Han har också en bakgrund i Försvarsmakten och har bland annat arbetat vid Försvarsmaktens högkvarter med internationella frågor.
