Om att vara försäkrad eller inte
JAN LEIJONHIELM
De kommentarer som triggades av vår debattartikel i DN är i dagarna redan samfällt besvarade. Gemensamt för majoriteten av motdebattörerna (de må heta Schori, Theorin, Linderborg eller Hirdman) är förutom att de använder sig av en blandning av falska påståenden och obsolet tänkande, att de upprepar en sliten standardfras: eftersom ingen bedömare i dag ser någon risk för att Ryssland skulle angripa Sverige militärt, finns det heller ingen anledning att gå med i Nato. En sådan inställning kan i förstone synas rimlig, men inrymmer i själva verket en rad felaktigheter.
För det första förbiser man helt att vi oundvikligen snabbt skulle bli indragna i ett eventuellt ryskt angrepp på en baltisk stat. Om man nu hävdar att även ett sådant angrepp är föga troligt, negligerar man den berättigade oro dessa stater känner inför pågående och tydliga ryska hot i olika former.
Dessutom, och kanske viktigast, är det omöjligt att förutse det ryska agerandet. Putin har upprepade gånger visat att han är beredd till långtgående och oväntade handlingar som rubbar den europeiska säkerhetsordningen. Ingen förutsåg annekteringen av Krim eller kriget i östra Ukraina, lika lite som de militära insatserna i Syrien. Med den näst intill absoluta makt han tillskansat sig får hans förlegade syn på omvärlden fullt genomslag, det är den starkes rätt som gäller. Putin tänker och handlar som den KGB-officer han är och han är beredd att ta stora risker för att befästa sin popularitet och stärka en farlig rysk nationalism. Han kan dessutom vara säker på att han inte kommer att bemötas militärt. Han kan också dra slutsatsen av angreppet på Georgien, efter bara sex månader bjöds Moskva åter in till bordet av väst, en uppenbart felaktig signal. Slutligen är geopolitiska vinster alltid i hans värld mer värt än ekonomiska sanktioner.
Om vi således har en mycket stor osäkerhet att hantera, varför skulle vi då inte ta ut den bästa tänkbara och effektiva försäkringen genom att ansöka om medlemskap i Nato och ansluta oss till den stora majoriteten av europeiska demokratier. Som jag utvecklade i en artikel på SvD:s Brännpunkt den 8 januari, betraktar Moskva oss inte som neutrala, och har i realiteten aldrig gjort det, d.v.s. man kommer att betrakta Sverige som krigförande på Natos sida.
Natomotståndarna har sannolikt någon form av privat hemförsäkring, trots att de kanske inte tror att de skall bli utsatta för olyckor eller brott. Det må vara deras ensak, men när det gäller vår gemensamma säkerhet finns ingen ursäkt för att inte ta ut en så bra försäkring som möjligt.
JAN LEIJONHIELM är före detta chef för Rysslandsstudierna vid FOI och ledamot av Krigsvetenskapsakademin.