Oväntat om Nato och kärnvapen

HENRIK SALANDER

Nyligen beslöt Läkare mot kärnvapen att organisationen inte ska ha någon uppfattning om huruvida Sverige bör gå med i Nato eller inte.

Förhållandet att tre av 28 Natomedlemsländer har kärnvapen får allt oftare tjänstgöra som de svenska Natomotståndarnas huvudargument.

Till en del beror detta på att Natoskeptikernas övriga frekventa argument håller på att monteras ner av utvecklingen på marken. Ryssland har visat sig aggressivt, tvärtemot vad skeptikerna har sagt. Svensk opinion håller på att svänga. Och det har blivit uppenbart att Sverige inte kan förhålla sig neutralt vid, och stå utanför, en konflikt i Östersjöområdet, vilket skeptikerna säger att vi kan, och vill att vi ska göra.

När verkligheten obstruerar känns det fint att hålla sig till gamla trygga formler. Den vanligaste inom Natodebattens kärnvapenspår är att ett svenskt Natomedlemskap skulle omöjliggöra fortsatt svensk aktivitet på kärnvapennedrustningens område.

Natochefen Jens Stoltenberg har i tydliga ordalag invänt mot detta, och Norge har under flera regeringar visat att det inte stämmer, eftersom man länge varit aktivare än Sverige inom internationella överläggningar om kärnvapennedrustning.

Det finns många andra vinklingar på temat Nato och kärnvapen. Vi kommer att återkomma till dem här på bloggen framöver. Idag ska jag bara uppmärksamma en intressant och oväntad vändning utanför själva sakdebatten, som knappt har noterats alls utanför kretsen av de omedelbart berörda. Det gäller frågan om hur den svenska avdelningen (Läkare mot Kärnvapen) av den Nobelprisade internationella NGO:n IPPNW (International Physicians for the Prevention of Nuclear War) planerar att ställa sig till frågan om ett svenskt Natomedlemskap. Beslutet kan vara av stor vikt för Läkare mot Kärnvapens framtid, och inte oviktigt heller för den svenska debatten i sakfrågan.

Läkarnas hela verksamhet går givetvis ut på att arbeta för en kärnvapenfri värld. Det gör de sedan många år, skickligt och envetet, med konstant emfas på sin egen profession och vad den kan bevisa om kärnvapnens verkningar.

Många har tagit det för självklart att Läkarna skulle komma ut som Natomotståndare. Men de är smartare än så. De förstår risken att utarma sitt eget varumärke, som består i de djupa yrkesmässiga insikterna i kärnvapnens abnormitet, och inte primärt i klokskap om nationell säkerhetspolitik. De förstår också att vad som kan bli åratal av debatt kan komma att återverka negativt på deras egen verksamhet, om de placerar sig i ena lägret.

23 januari togs beslutet att Svenska Läkare mot Kärnvapen inte ska välja sida i den svenska debatten om Natomedlemskap.

Sannolikt är åtskilliga av de aktiva inom Läkarna personligen negativa till möjligheten av ett svenskt Natomedlemskap. Men de har varit politiskt mogna nog att lägga denna personliga åsikt åt sidan för ett viktigare strategiskt övervägande. Det betyder att Läkare mot Kärnvapen kommer att förbli relevanta i många år, alldeles oavsett hur frågan om svenskt medlemskap i Nato kommer att utvecklas.

Alltså ett mycket klokt beslut.

HENRIK SALANDER är pensionerad ambassadör.