Georgien är fortfarande ockuperat
HENRIK DAHLQUIST
Sommaren 2008 rullade ryska stridsvagnar in i Georgien. Tidigare under året hade Nato tillkännagivit att man skulle se över möjligheterna att låta Georgien bli fullvärdiga medlemmar av alliansen. Efter sex dagars strider mot en numerärt vida överlägsen fiende stod Georgien som förlorare och de georgiska regionerna Sydossetien och Abchazien ockuperades av Ryssland. Kriget, som har kallats 2000-talets första europeiska krig, förändrade säkerhetsläget i Europa dramatiskt och visade ett nygammalt Ryssland, ett Ryssland som återigen inte tolererar att grannstaterna närmar sig Väst.
Konflikten är pågående, om än i fryst form. Sydossetien och Abchazien befinner sig fortfarande under rysk ockupation. Det är därför välkommet att Natos ledare tydligt tog ställning för Georgiens självständighet och oberoende i samband med att NGC, Nato-Georgia Comission sammanträdde vid Natotoppmötet i Warszawa förra veckan.
Nato genomför ett flertal insatser för att förstärka den georgiska försvarskapaciteten, bland annat har man understött med träning i cyberförsvar och luftförsvar. Omkring 30 Natoexperter befinner sig för närvarande i Georgien för att understödja den georgiska reformeringen av försvaret. Georgien har å sin sida bidragit med över 11 000 soldater till den militära insatsen i Afghanistan, per capita mer än något annat land utanför Nato. Relationen parterna emellan är alltså god, men skulle kunna bli ännu närmare. Georgiens utrikesminister, Mikheil Janelidze, har återigen framhållit att ett medlemskap i Nato står högst upp på den utrikespolitiska agendan.
Från Natos sida vore ett georgiskt medlemskap möjligt om landet fortsätter genomföra nödvändiga reformer. Styret är knappast felfritt, och konflikterna i landets norra delar gör inte saken bättre. Den oberoende organisationen Freedom House klassificerar landet som delvis fritt med 3 poäng på en skala där 1 är mest fritt och 7 är mest ofritt. Länder som får lägre än 2.5 poäng räknas som helt fria (som jämförelse får exempelvis Sverige 1 poäng, Indien 2.5, Ryssland 6 och Nordkorea 7). Men utvecklingen går i rätt riktning, och i oktober i år hålls val till parlamentet. Hur det artar sig kommer att bli ett lackmustest för den positiva utvecklingen.
Det viktigaste budskapet som kom ur NGC-mötet var att Nato fortsatt och med eftertryck markerar mot den ryska ockupationen:
”Allies reiterate their full support to the territorial integrity and sovereignty of Georgia within its internationally recognized borders. They welcome Georgia’s commitment not to use force and call on Russia to reciprocate. They call on Russia to (…) withdraw its forces from Georgia.”
När det pågående kriget i Ukraina och den ryska annekteringen av Krim dominerar nyheterna om Ryssland är det lätt att glömma att de ryska övertrampen på europeisk mark började tidigare än så. Händelserna bör förstås som en del i samma mönster där ryska geopolitiska överväganden verkar trumfa allt annat.
Den georgiska självständigheten måste värnas, och steg bör fortsätta tas för att möjliggöra ett framtida medlemskap i Nato. Det är avgörande för möjligheten till frihet, självbestämmande, och territoriell integritet i Georgien. Självklart är en förutsättning i så fall att landet lever upp till de krav som ställs.
Putin har markerat att han skulle se ett georgiskt Natomedlemskap som som en provokation mot Ryssland. Men precis som andra länder måste Georgien självt få bestämma vilka man vill försvara sig tillsammans med. Oavsett vad eventuella stora grannländer tycker om det.
HENRIK DAHLQUIST är masterstudent vid London School of Economics och redaktör för natobloggen. Han har tidigare arbetat på Utrikesdepartementet. Under 2016 ingår han också i tankesmedjan Frivärlds utbildning Utrikesakademin.
