Valfusk i det ryska valet
MAX ESKILSSON
I går gick Ryssland som bekant till val, åtminstone i bemärkelsen att ett nationellt evenemang benämnt val gick av stapeln. I övrigt var tillställningen långtifrån möjlig att likna vid fri och demokratisk. För faktumet att processen i stort ska ha varit uppgjord råder det ingen tvekan om. På förhand stod det klart att Vladimir Putins parti Enade Ryssland skulle få egen och tydlig majoritet på över 50 %. När det så kallade valresultatet på 54,2 procent för Enade Ryssland i dag till slut rapporterades var det alltså på intet sätt en överraskning. Flera rapporter om valfusk förekom under valdagen: arrangerade transporter med väljare ska rent av ha förekommit.
Kreml är dock med besked medveten om omvärldens ögon på valprocessen och räds nu en återgång till de valtillfällen då protesterna varit som starkast och mest högljudda. Valet 2011 var ett tydligt exempel.
Särskilt intressant, oaktat allt, är att valdeltagandet ska ha landat på enbart 47%. Putins påstått starka mandat grundas alltså på drygt hälften av rösterna, i ett val där inte ens hälften röstade. Om de statligt rapporterade siffrorna ens skulle ha stämt hade de alltså ändå varit högst märkliga.
Rapporter om valfusket sänker ytterligare siffrorna. Ryssexperten Kalle Kniivilä har noterat att det statliga opinionsinstitutets vallokalsundersökning pekar på ett valdeltagande nedåt 40 procent och att Putins parti skulle ha fått mindre än hälften av rösterna.
Vladimir Kara-Murza skrev i helgen på World Affairs journal, inför söndagens val, om hur de tidigare situationerna vid val lett till att Kreml nu allt mer vill ge bilden utåt av fria val. En viktig skillnad jämfört med förra valet är exempelvis hur flera oppositionskandidater överhuvudtaget tilläts ställa upp denna gång och dessutom bjöds nu valobservatörer in. Därutöver, lyfter Kara-Murza, gör den mediala närvaron och internetgenomslaget även det än svårare att förvilla på samma sätt som förr.
Som Vladimir Kara-Murza konstaterade i fredags skulle inte heller helgens val komma att bli ett fritt sådant, men ytterligare press utifrån kan förhoppningsvis leda till viktiga förändringar inför framtiden.
Läs hela hans text här.
MAX ESKILSSON är praktikant på tankesmedjan Frivärld och medredaktör för Natobloggen.