Nord Stream II: Att hantera dilemmat

RUTGER PALMSTIERNA

Det statliga ryska gasbolaget Gazprom har nu inkommit med ansökan till Näringsdepartementet om att få bygga gasledningen Nord Stream II inom svensk ekonomisk zon, men utanför svenskt sjöterritorium. I ekonomisk zon har utländsk part rätt att anlägga undervattensledningar. Den prövning Näringsdepartementet kan göra enligt FN:s havsrättstraktat (som både Sverige och Ryssland ratificerat) avser miljöpåverkan, som i ansökan sägs vara ringa med hänvisning till ”föregångaren” Nord Stream I. Det kan för övrigt tilläggas att Nord Stream I i dag används till knappt hälften av sin möjliga kapacitet.

Havsrättstraktaten handlar om havens fredliga nyttjande. De klausuler som på något sätt kan anses beröra ett lands säkerhetspolitik, gäller enbart kuststatens rätt att reglera främmande örlogsfartygs närvaro på det egna sjöterritoriet. Inom den exklusiva ekonomiska zonen gäller ingen sådan rätt. Den prövning den svenska regeringen kan göra av Gazproms ansökan kan alltså inte folkrättsligt beakta det som utgör problemet med projektet: nämligen dess säkerhetspolitiska implikationer för Sverige. Det rör sig om det allt mer hotfulla säkerhetspolitiska läget i Östersjön, främst till följd av Rysslands militära upprustning i kombination med dess säkerhetspolitiska agerande under det senaste årtiondet. Dels rör det sig om militära operationer i först Georgien och därefter i Ukraina, dels om allt mer omfattande militära operationer i närheten av Östersjön.

I projektet, som alltså inte motiveras av kapacitetsbrist, finns också en EU-aspekt: samtidigt som det utmanar EU:s politik att minska sitt beroende av rysk energi komplicerar det också läget i Ukraina eftersom det öppnar möjligheten att leverera gas via Östersjön och därmed alltså avsluta den för Ukrainas ekonomi så viktiga transiteringen av gas över ukrainskt territorium. Men inom EU stöds projektet band annat av Tyskland, om också på tvärs med EU:s försök till energidiversifiering, och med det säkerhetspolitiska dilemma projektet utgör för Tysklands grannar i norr.

Och denna heta potatis hamnar i den svenska regeringens knä: man vill inte ha projektet, som strider mot Sveriges säkerhetspolitiska intressen, men kan inte säga nej på grund av folkrätten – enligt Palme (eller var det Undén?) med syftning på ”De små staternas första försvarslinje”.

Så vad ska en svensk regering göra förutom naturligtvis i Slite vars hamn Gazprom vill använda för detta i grunden politiska projekt? I stället för att upplåta Slite till det ryska projektet vore en variant att säga till Ryssland: vi vill inte att ni genomför projektet, och vi kan inte säga nej till det. Därför kommer vi nu att förbereda en ansökan om svenskt medlemskap i Nato.

Och poängen är inte bara riktad mot Ryssland, utan också mot Tyskland. Då blir försvaret av Gotland via Nato också en tysk angelägenhet…

RUTGER PALMSTIERNA är omvärldsanalytiker i Macro Intelligence.

Lästips! I Aftonbladet skriver tre ambassadörer (S) om behovet av Natomedlemskap.