Varför inte Sverige?

MAX ESKILSSON 

I takt med att andra i vår närhet börjat se den säkerhetspolitiska realiteten för vad den är blir det svenska motståndet mot krafttag allt mer oförståeligt. Omvärldsläget är i dag inte vad det har varit under ens de få senaste åren.

Tysklands uttalade ambition om att nå 2 procent av BNP till försvarsbudgeten lär bara vara början på en viktig debatt. Det så kallade tillskott som förra årets svenska försvarsuppgörelse ska innebära motsvarar som bekant långtifrån det faktiska behov som svensk försvarskapacitet de facto kräver och utgör utifrån sitt tidsperspektiv långt ifrån en faktisk ökning i praktiken.

I vår absoluta närhet blir inte minst Norge ett viktigt exempel på hur en väldigt nära granne tycks ha kommit längre insiktsmässigt. Norge har trots allt god truppnärvaro i Europa, är fullvärdiga medlemmar i Nato, och har sagt tydligt ja till förhandslagring.

Motståndet mot att se realiteter för vad det är i Sverige tycks inte förklaras utifrån partipolitiska skäl. I den tyska regering som häromveckan gav klartecken att medvetet arbeta för en ordentlig försvarsupprustning sitter inte minst just socialdemokrater. Om Norge kan, varför kan inte just Sverige?

LÄSTIPS: Läs Mats Johansson på Säkerhetsrådet om behovet av svensk upprustning.

MAX ESKILSSON är medredaktör för Natobloggen