Ökat stöd för Nato

AARON KOREWA

En ny opinionsmätning gjord av Demoskop på uppdrag av tankesmedjan Frivärld visar att stödet för ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen Nato fortsätter att öka. Fortfarande är en majoritet emot men det har skett en minskning från 56 % 2014 till 53 % 2017. Andelen som är för har däremot ökat rejält, från 37 % 2014 till 44 % 2017.

Undersökningen innehåller en hel del intressanta detaljer. Till exempel ökar andelen rödgröna väljare som är positiva till medlemskap. En majoritet av Sverigedemokraternas väljare är dessutom positiva, i motsats till partiledningen.

Tittar man på skälen ser man att förespråkarnas viktigaste motiv är att Sveriges försvarsförmåga skulle öka samt att vi skulle få säkerhetsgarantier. Det visar att de främsta argumenten för Nato är också de mest populära. Motståndarna pekar framförallt på att alliansfrihet har fungerat bra hittills och att spänningarna i Östersjön skulle öka.

Ett annat positivt tecken är att innanförskapare och utanförskapare är överens om att vi behöver rusta upp försvaret och förstärka samarbetet med Finland. Det visar att den så kallade ”fredsrörelsens” budskap, att allt blir bra bara Sverige monterar ner sitt försvar fullständigt, saknar stöd bland medborgarna, trots en stor exponering i media.

Dessutom pekar det på en grogrund för att fler ska inse fördelarna med Nato då ett medlemskap inte ligger i konflikt med vad bägge sidor verkar vara överens om. Stärkt försvar och samarbete med andra likasinnade stater är ju vad Nato ytterst handlar om.

Utanförskaparnas argument visar att mer behöver göras för att öka kunskaperna om dagens säkerhetspolitiska realiteter. Den så kallade ”alliansfriheten” är i praktiken död sedan länge. Sverige samarbetar i stor utsträckning med Nato, vi har till och med öppet deklarerat att vi inte kommer att förhålla oss passiva om ett grannland angrips.

Det finns nog ingen som på fullaste allvar tror att Sverige är ”neutralt” i dagens konfrontation mellan Ryssland och väst. Inte nog med att vi är medlemmar i EU, vi har dessutom kraftigt fördömt Rysslands angrepp på Ukraina. Kreml ser oss inte som något land ”mittemellan”, så varför ska vi låtsas som det? Sverige står upp för den regelbaserade världsordningen som Vladimir Putin vill upphäva. Man kan förstå att många köper resonemanget ”det har ju gått bra hittills” men en dålig och i grunden falsk politik blir knappast bra bara för att man har hållit på med den länge.

Talet om ökade spänningar i Östersjön är också ett argument som låter bra men håller inte för närmare granskning. Svenskt Natomedlemskap kommer säkert att göra Kreml irriterade men deras faktiska förmåga att hota oss och våra grannar skulle minska. På sikt minskar det också spänningarna vilket ju är det väsentliga, vi formar inte vårt försvar med målet att få tummen upp i Moskva. Till och med utanförskapare brukar hålla med om att Sverige ska avgöra sin säkerhetspolitik på egen hand, utan påtryckningar utifrån. Baltstaternas medlemskap i Nato för över tio år sedan skapade inte ökade spänningar då så varför skulle Sveriges?

Kort sagt, det bådar gott men det återstår mycket att göra. Utanförskapare har gynnats av att svensk Natodebatt länge i praktiken inte existerat. Lyckligtvis är det slut med det.

Läs om hela undersökningen här.

AARON KOREWA är redaktör för Natobloggen. Han är även projektledare vid McCain Institute i Washington, DC och Capitolium-stipendiat vid tankesmedjan Frivärld.