SD-väljarna är för att gå med i Nato
MATS JOHANSSON
Opinionen svänger fram och tillbaka; i den senaste mätningen om svenskarnas inställning till medlemskap i Nato har pendeln åter stannat på en övervikt för ett nej, 49-34 (Sifo 13-16 juni). Det påminner om läget fram till för några år sedan då ett genombrott för gemenskaparna för första gången kunde noteras, 48-35 (MSB okt-nov 2014).
Övervikten för anhängarna upprepades även i den senaste mätningen från samma myndighet ett år senare, 49-34 (MSB okt-nov 2015).
Även Sifo noterade då (september 2015) en liknande förskjutning bort från neutralitetsdominansen med en knapp övervikt för medlemskap, 41-39. Det var inte bara en majoritet av allianspartiernas sympatisörer som svarade ja utan även nästan en tredjedel av socialdemokraternas.
Den senaste SOM-mätningen från Göteborgs universitet (maj 2016, utförd 2015) tycktes bekräfta omsvängningen. För första gången sedan mätningarna inleddes 1994 var andelen anhängare till försvarsalliansen fler än dess motståndare, 38-31. Andelen osäkra var dock fortfarande hög, en tredjedel. Och det är väl där förändringspotentialen ligger, den som visar sig i svängningarna i takt med vad som speglas i medierna. Opinionen är alltså inte kristalliserad, som Herbert Tingsten kallade den fas i opinionsbildningens typologi som kännetecknar en mogen åsiktsbildnings slutfas. Där är vi inte än. Särskilt yngre väljare är påverkbara.
Ett liknande mönster kan skönjas i svaren på en fråga som tankesmedjan Frivärld ställde i en panelundersökning (juni 2016) som lydde ”Ska Sverige ansöka om medlemskap i försvarsalliansen Nato?”. Av ungefär 500 tillfrågade svarade 21 procent ”Ja, genast”, och 41 procent ”Ja, men utred först” och 38 procent ”nej”. Det påminner om MSB-undersökningarna där de intervjuade ges möjlighet att välja en tredje ståndpunkt när det gäller tidpunkt; majoriteten är för ett medlemskap ”på sikt”.
Även i denna juni-undersökning bekräftas att en majoritet av SD-sympatisörerna går på tvärs mot partiledningen, med 40 procent för medlemskap nu, 26 procent säger ja efter utredning och bara en dryg tredjedel nej.
Mycket i opinionen avgörs av det ryska agerandet, snarare än många andra förklaringar av uttolkarna av mönstren i kaffesumpen. Färre kränkningar, avskräckande hot och nya krigshandlingar påverkar rimligen stödet för och emot Natomedlemskap, liksom kärnvapenhot och tal om risker för att vi dras in i krig. Inte kan, som det sägs, Turkiet vara en avgörande faktor bakom den senaste svängningen. (Att det finns ett motstånd att tillhöra samma allians som Erdogans kalifat är en annan sak, och rimligen är det en konstant för dem som anser det avgörande).
Det mest påverkande denna gång har sannolikt varit svikten inom socialdemokratin, där stödet för Nato backat från en tredjedel till en fjärdedel. Kanske kan det bero på den uppslitande debatten inom partiet som föregick ett ja till värdlandsavtalet med Nato. I denna fråga visar mätningar att motståndet var högljutt men begränsat, med en klar majoritet av svenskarna för detta närmande till Nato. Men när den väl hade klarats av kan man gissa att många socialdemokrater tycker att nu-får-det-räcka, hit-men-inte-längre.
Till detta bidrar förstås partiledaren ständiga avståndstagande från ett medlemskap, samtidigt som hans regering för oss närmare Nato än någonsin tidigare i det fördjupade partnerskapet. Att nej-sägarna stärks av hyckleriet i denna dubbelpolitik är föga förvånande.
Att alliansens partiledare ligger lågt i frågan, undantaget Jan Björklund, bidrar givetvis också. Där verkar det som om samlingen kring ett ja till medlemskap i alla fyra partierna tömde all den kraft och vilja som skulle behöva systematiseras i en aktiv opinionsbildning på djupet i partiorganisationerna. Inte minst i moderaterna där en tredjedel av sympatisörerna enligt senaste Sifon är Natomotståndare. Av samma mätning framgår som i Frivärlds siffror att ungefär halva SD (47-36) är för anslutning – en gyllene chans för (M) att hämta hem tappade sympatisörer.
Juryn är fortfarande ute.
MATS JOHANSSON är ordförande i tankesmedjan Frivärld. Hans bok Kalla kriget 2.1 – Onda imperiets återkomst utkommer i höst i uppdaterad pocketversion till Bokmässan.
