Wallströms Natoavskräckning håller inte

MAX ESKILSSON 

I veckan hölls säkerhetspolitisk debatt i riksdagen, på borgerligt initiativ. För med Bringéus Natoutredning ännu färsk är det rimligt att i kammaren se över dagens förhållningssätt, när vi trots allt befinner oss i ett nytt läge. Regeringens linje i debatten var defensiv men framför allt vag. Utrikesminister Margot Wallström (S) använde bland annat som argument mot svenskt Natomedlemskap den märkliga invändningen att avspänning skulle vara bättre än avskräckning. Som Eskilstuna-Kuriren i lördags välformulerat resonerade kring i en osignerad huvudledare är den nostalgiska och trötta attityd Margot Wallström visar upp inte konstruktiv. Wallströms retorik antyder, som ledaren tog upp, ett erkännande av rysk problemformulering där väst upplevs som hetsande.

Margot Wallström kom under helgen att få stå i medialt rampljus än en gång. Som gäst i SR Ekots lördagsintervju fick Wallström återigen lansera sin avspänningsretorik. Även här var märkligheterna uppenbara, under den halvtimmeslånga intervjun hann Wallström uttrycka sig såväl förvirrande som tvärsäkert dramatiskt flera gånger. På den direkta frågan från programledaren Monica Saarinen om varför regeringen motsätter sig ett fullvärdigt medlemskap i alliansen svarade Wallström intressant nog rent av uttalat med en nostalgisk tillbakablick. Ett medlemskap i Nato skulle nämligen innebära en ny säkerhetspolitisk doktrin för Sverige, var beskedet. Som om detta konstaterande vore ett argument, och inte bara ett krasst konstaterande.

När det gäller det svenska försvaret blev det än märkligare. Å ena sidan betonade Wallström att ett fungerande svenskt försvar måste vara det som står i centrum, underförstått: snarare än en debatt om Nato. Samtidigt talade Wallström om hur det på ”Natomöten” hon besökt skulle råda en påtryckande stämning där ”de” hetsar medlemsstater om att höja sina försvarsanslag. Vad hon syftar på är högst oklart, men det är inte otänkbart att det rör rimliga resonemang om hur investerade pengar givetvis har ett samband med kapaciteten en stat har att försvara sig.

För övrigt var just dialog och just ledord för Wallströms del. Avspänning kan låta sympatiskt, men när dagens förhållanden uppenbart innebär att Ryssland har en dominerande position militärmuskulärt, varför skulle väst då sänka sin egen förmåga ytterligare? Det är svårt att tolka exakt vad Wallström menar, men vi får hoppas att hon inte till och med menar att Sverige och väst borde ”gå före” i nedrustning. Särskilt med tanke på ett sådant förfarande bara skulle låta Rysslands styrka bli än tydligare.

Regeringens linje i Natofrågan är allt mer svårmotiverad. Dessutom: medan försvarsminister Peter Hultqvist (S) tydligt åtminstone säger sig vara positiv till Nato som institution och allians, är Wallström ständigt skeptisk eller rent av kritisk i tonen. Denna skiljelinje är besvärande för Sveriges anseende.

Lästips: läs ledaren i Eskilstuna-Kuriren här.

MAX ESKILSSON är medredaktör för Natobloggen