Så kallade neddragningen av ryska försvarsutgifter

EMIL STRAND

Ryssland har aviserat att landet avser dra ner på sina försvarsutgifter under nästa år. Neddragningen kommer att vara i storleksordningen 12%. Tolkningen av den aviserade neddragningen riskerar att bli felaktig av flera skäl.

Först och främst är det viktigt att komma ihåg att det endast är en aviserad neddragning, det är alltså inget som bekräftats eller genomförts. Tvärtom har man den senaste tiden kunnat se ökade ryska försvarssatsningar i närområdet, med det senaste exemplet från den 29 november då Washington Post rapporterade om planerna att sätta upp två nya motoriserade divisioner vid Rysslands västra gräns. Det är också viktigt att komma ihåg att Ryssland inte är ett lika transparent land som Sverige, där statistik kan granskas och dokument begäras ut. Det är snarare tvärtom och statistik har alltid i Ryssland använts som en del av vilseledningen. Det finns ingen anledning att tro att det skulle förhålla sig på något annat sätt i dagsläget, när Ryssland snarare visat att man vill vilseleda omvärlden och använder alla tillgängliga metoder för att nå detta ändamål.

Även om man antar att Ryssland mot förmodan kommer att göra en neddragning avseende sina försvarsutgifter under kommande år så är effekterna av detta inte omedelbara. Tvärtom tar militär förmåga tid att bygga upp och Ryssland har under de senaste åren satsat stora resurser på sitt beväpningsprogram, och det är dessa resurser som ger effekt i dag och även de närmaste åren framöver. Effekten som en neddragning under ett år kan få är exempelvis att övningar och materielinköp senareläggs, däremot är det inte tal om några bestående effekter i de totala satsningarna på de väpnade styrkorna.

För svensk del är det avgörande att sätta Rysslands förmåga i relation till svensk förmåga och här blir utfallet tydligt till Sveriges nackdel i och med att vår nationella försvarsförmåga i princip under många år var ersatt med en internationell förmåga och idag befinner sig i en uppbyggnadsfas. Denna uppbyggnadsfas är i dagsläget inne i en period där de största bristerna i den basala förmågan håller på att åtgärdas. Svensk försvarsförmåga i förhållande till rysk kommer därför inte att påverkas till svensk fördel även om de av Ryssland aviserade neddragningarna faktiskt skulle genomföras.

Det som däremot kan tolkas som en nedgång i rysk förmåga vore om det skulle genomföras en faktisk minskning av antalet förband – och detta bekräftas i internationella fora. Tyvärr håller Ryssland på att lämna allt mer av det internationella samarbetet och några tecken på att förbandsmassan skulle minska finns inte. Rysslands fortsatt långsiktiga militära förmågeökning bekräftades nu senast när Försvarsmakten den 1 december släppte sin framåtblickande perspektivstudie där bedömningen är att:

“Ryssland planerar att öka sin militära förmåga i perioden efter 2020 samtidigt som Försvarsmaktens förmåga nedgår…”

Det är detta allt mer långsiktigt ökande hotet mot Sverige som behöver mötas med satsningar här och nu. Men också med en framåtblickande och kontinuerlig uppbyggande av den svenska försvarsförmågan.

EMIL STRAND är försvarspolitisk debattör.