Med på tåget eller kvar på perrongen?

MATS CARLBERG

”Jag kan personligen stå som garant för att det inte blir någon ansökan om medlemskap i Nato”, förklarade försvarsminister Peter Hultqvist vid Folk och Försvars konferens i Sälen nyligen. En förändrad säkerhetspolitik skulle, hette det vidare, ”riskera att splittra den svenska nationen”.

Så talar en pålitlig partikamrat; inte en individ med omsorg om Sveriges säkerhet i ljuset av hur omvärlden ser ut i begynnelsen av år 2017. Brigadslakten påbörjades av en S-regering på 1990-talet. Men oppositionen hade inget att invända. Sovjetunionens sammanbrott sågs som garant för evig fred. För inte länge sedan betecknade den dåvarande moderatledaren och statsministern försvaret som ett särintresse. Och finansministern använde försvaret som budgetregulator. Grönköping gjorde sitt intåg i regeringskretsar.

Det sades av initierade, inte bara socialdemokrater, att Sveriges inträde i EU 1995 skulle kunna leda till en sprängning av partiet. Nu varnar försvarsministern för samma sak, men skruvar upp argumentationen till ”risk för att splittra nationen”.

Åtskilliga framstående män och kvinnor från S-partiets vänsterfalang drev kampanj och röstade mot medlemskap i EU; själar fyllda av skräck och avsky för ett närmande till Europa. Deras stridsrop alliansfrihet och neutralitet är klassiska partidogmer sedan långa tider.

För ett Ja till EU kampanjade och röstade många framstående ledare på den andra kanten i det stora partiet; mänskor med kunskaper, erfarenheter och en stark övertygelse. Som insåg hur väsentligt det var att Sverige verkligen gick med i fredsprojektet EU som fullvärdig medlem, inte nöjde sig med icke-medlemmens skuggtillvaro.

Utan ihärdigt och hårt arbete inom partiet av framför allt partiledaren och statsministern Ingvar Carlsson och den tidigare vice statsministern Odd Engström skulle EU-omröstningen mycket väl ha kunnat få ett annat utfall. Men partiet splittrades inte. Finns i dag i partiet ledarskap modell Engström och Carlsson? Försvarsministerns ord i Sälen är inte uppmuntrande. De är dessutom djupt ohederliga och utmanande mot alla som inte är S-medlemmar. Intern partiångest är inte detsamma som ”risk för att splittra nationen”. Är det överspelade mantrat ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” fortfarande sanning bland en majoritet socialdemokrater?

Så kan det vara. Och endast partiet självt kan gå till botten med och lösa upp den knuten.

Innan detta är gjort är det hursomhelst barockt att intern partiångest tillåts blockera en ödesfråga för hela nationen.

MATS CARLBERG är pol mag.