Den amerikanska utmaningen
MAX ESKILSSON
I en kort men kärnfull text ramade Matthew R. Kambrod nyligen förtjänstfullt in läget för Nato i post-Obama-kontext, publicerad på U.S Naval Institute. Naturligt nog betonas den amerikanska rollen; även om Nato består av tjugoåtta medlemsstater går det trots allt inte att komma ifrån just det inflytande det amerikanska staten har i sammanhanget. Det kan tyckas pessimistiskt att Kambrod redan inledningsvis konstaterar att Natos förmåga, i meningen att leva upp till vad man gör anspråk på, närmast inte längre existerar. Samtidigt tas relevanta poänger för att underbygga detta upp och det är en bild av en sedan länge eftersatt ambitionsnivå som kommer upp till ytan.
Kambrod tar bland annat upp hur en stark militär kapacitet från USA:s sida ingalunda kan sägas ha varit ett kännetecken från den nyss avgångna Obama-administrationen. Rentav ska man under de åtta åren vid rodret medvetet gått in för att försöka tona ned amerikanska säkerhetspolitiska signaler globalt. Den slutsats Kambrod landar i är såväl intressant som viktig. För att faktiskt ha en trovärdig förmåga att möta ryska aggressioner måste en strävan finnas att återgå till en stark amerikansk vilja, i alliansen och inhemskt försvarskapacitetsmässigt. Här har även den diplomatiska förmågan en stark betydelse, fastslår Kambrod.
Det är en viktig poäng som tas upp i texten. Inte minst den kommande våren blir intressant att följa, när det gäller Brysseltoppmötet i maj och därtill kommande uttalanden från Donald Trump och James Mattis. Än så länge har presidentens hållning mest gått i riktningen att andra måste bidra mer ekonomiskt. Exempelvis uttrycktes för en vecka sedan rentav att Tyskland var ”skyldigt” USA pengar. Även om det i sig finns en poäng i att medlemmar tillsammans alla bör ge mer i dagens läge blev påhoppet särskilt orättvist med tanke på att just Merkel så sent som i oktober tydligt stakade ut linjen att arbeta mot 2%-målet.
Utvecklingen av den amerikanska försvars- och säkerhetspolitiska linjen är av avgörande betydelse för alliansens framtid och vi kommer med spänning att följa kommande drag. Klart står åtminstone att vi får hoppas på ökad insikt om USA:s egen betydelse i världen. Låt oss tro på framsteg. Om något är detta ett område USA borde ta på allvar.
LÄSTIPS: Läs hela texten av Matthew R. Kambrod här
MAX ESKILSSON är medredaktör för Natobloggen