Hur vinner man över de oärliga?

MAX ESKILSSON

Alternativa förhållningssätt till objektiva faktauppgifter. Rena strategier för att förleda riktade delar av länders befolkningar. Den komplexa, för att inte säga formativa, tid vi nu befinner oss i väcker många frågor och behov av förklaringar. Att Ryssland med president Vladimir Putin i spetsen högst medvetet ägnar sig åt just denna typ av försök till psykologiskt förvirrande dimridåer är på inget sätt en nyhet. Men hur går det till rent konkret och hur kan egentligen hans strategiska påverkansförsök kategoriseras och förstås?

I nyligen utkomna vårnumret av Defence Strategic Communications, en akademisk tidskrift utgiven av Nato Stratcom, gör John Williams ett imponerande försök att ta sig an ämnet. Williams har en gedigen bakgrund inom kommunikations- och diplomatifrågor, som presskommunikatör för brittiska regeringen under det nya millenniets sex första år, och är för närvarande FN:s ansvarige för den syriska oppositionen.

Som exempel tas upp hur Ryssland inte bara låtit understödja Assads syriska regim med militär support utan även med väl genomtänkt, framgångsrik strategisk kommunikation. Denna ska gå bortom den mer uppenbara propaganda vi ju intimt förknippar med Ryssland, som manlighetssignalerande idolbilder på Putin med vapen, som en landets trygge ledare. Kärnan i den mer strategiska kommunikationen från ryskt håll är snarare, förklarar Williams, att ”neutralisera” bevis och fakta. Oavsett om det gäller Krim eller Syrien blir metoden att kallt men osant beskriva omständigheter på ett så övertygande sätt att nyhetsmedier i väst inte ska tveka att rapportera om uttalanden utan brasklappar om dess tillförlitlighet. Här konkretiserar Williams med hur ryska politiska företrädare i tidiga skeden när det gäller den illegala annekteringen av Krim, medan den omskakande händelsen ännu pågick, presenterade det som att folket redan skulle ha gjort ett val (vars legitimitet i sig givetvis är en vidare fråga.)

I slutet av sin essä frågar sig Williams vad lösningen egentligen är. Inte minst för Natoländer och dem som deltar i partnerskapsprogram och samarbetet inom Nato Stratcom är frågan minst sagt relevant i denna tid. Hur ägnar vi oss själva åt strategisk kommunikation på ett så bra sätt som möjligt, när vi ska väga in att både vara effektiva och göra skillnad men samtidigt inte falla till samma oärliga nivå som Ryssland?

Williams slutsats är att ett viktigt led i denna utmaning måste vara att Nato arbetar med just ärlighet och att vi andra inte kastar oss in i en tävling med Putin – på ryska spelvillkor. Här ska det, argumenterar Williams, vara viktigt att vi själva har en stark tro på just fakta som princip.

Den essä John Williams har skrivit är viktig läsning av två skäl. Den tydliggör pedagogiskt åtskillnaden mellan begrepp som propaganda och kommunikation. Men kanske allra viktigast blir just det bärande budskapet om vad som skiljer Ryssland från väst. Sakuppgiftsrelativism må vara effektiv, men vi är trots allt bättre än så.

Läs hela John Williams text, och övriga essäer i aktuellt nummer, här.

MAX ESKILSSONär medredaktör för Natobloggen