Dags för försvarsvänner att ryta till mot pacifisterna

AARON KOREWA

En populär tankegång hos ”fredsvänner” i Sverige under det kalla kriget var den så kallade ”tredje ståndpunkten”. Idén kan sammanfattas med att för att göra svensk neutralitet trovärdig måste man kritisera USA minst lika mycket som Sovjet. För många tredjeståndpunktare blev att ta ställning mot USA ett mål i sig och tyvärr ledde detta till att de ofta hamnade i mycket dåligt sällskap. De mest högljudda i den grupperingen uppdaterade aldrig sina åsikter när Sovjetunionen brakade samman utan fortsatte istället att projicera all sin ilska på den demokratiska supermakten i väst.

Per Gahrtons inlägg på Sydsvenskans kultursida är inget undantag. Den tidigare miljöpartistiska riksdagsmannen och EU-parlamentarikern försöker ingjuta mod i Natomotståndarna med en blandning av neutralitetsnostalgi, rysk propaganda och lite förutsägbart Amerikahat.

Gahrton inleder med att beklaga sig över att Gotland ”invaderas av ett tusental USA-militärer”. Antagligen syftar han på den kommande försvarsövningen Aurora 17. Det är en svensk övning där vi har bjudit in ett antal andra länder. Däribland USA men även Estland, Danmark och Norge deltar med hemvärn. Frankrike och Tyskland kan tillkomma. Att Sverige övar med likasinnade demokratiska stater är ganska självklart. Speciellt USA med tanke på att vår regering nyligen undertecknade ett bilateralt försvarsavtal med landet som ersättning för Natomedlemskap. Ska det samarbetet göra någon som helst nytta för oss krävs gemensamma övningar. Gahrton gör inget annat än att sprida just den sortens desinformation som försvarsminister Peter Hultqvist flera gånger varnat för.

Gahrton försöker sedan blåsa nytt liv i det med rätta utskällda förslaget i den gemensamma rödgröna valplattformen från 2010 om att USA ska avveckla sina militärbaser utanför landets gränser. Inte nog med att tanken att supermakten skulle lyssna på Sverige i den sortens frågor är naiv, förslaget är dessutom direkt farligt för global säkerhet och stabilitet. En plats där USA har baser är Sydkorea där man bidrar till att avskräcka den krigshetsande diktatorn i Pyongyang. Hade Gahrton lyft blicken en aning hade han kanske känt till att våra grannar i Baltikum och Polen efterfrågar amerikanska baser som skydd mot ett alltmer aggressivt Ryssland. Att USA har många baser i världen beror på att landet har många allierade, det är knappast något att skrämmas med.

Aurora 17 är ingen Natoövning som Gahrton verkar antyda. Nato som organisation är inte ens inbjuden. Han fortsätter dock med att ge konstgjord andning åt en sju år gammal rödgrön valplattform när han skriver att Natoövningar endast ska vara tillåtna på svenskt territorium om syftet är ”kopplat till FN:s internationella fredsoperationer”.

Det är uppenbart att Gahrton har glömt analysförmågan och låter känslorna styra. Övningar som Aurora 17 syftar till att stärka vårt försvar. Vi behöver inte be FN om lov för att försvara vårt eget land. Det militära hotet i vårt närområde stavas Ryssland. Med tanke på att Moskva kan blockera beslut i Säkerhetsrådet med sitt veto är FN inget bra skydd mot ryska angrepp. Om Gahrton tvivlar kan han fråga ukrainarna och georgierna.

Apropå Georgien passar Gahrton på att legitimera rysk propaganda om Georgienkriget 2008. Han tycks upprörd över att Peter Hultqvist framträdde tillsammans med sin georgiske kollega under Folk och Försvar i januari och sade det tämligen självklara att landet är ett offer för rysk aggression. Gahrton påstår istället att kriget började med ett ”oprovocerat georgiskt anfall” på Sydossetien och klagar över den ”russofobiska hotbilden”.

Återigen låter Gahrton positionering gå före seriös analys. Sydossetien är en del av Georgien, inte Ryssland. Den georgiska offensiven mot den illegitima ryskstödda utbrytarrepubliken den 8 augusti 2008 inleddes efter att sydossetisk milis kraftigt beskjutit georgiska bostadsområden. Idag är det känt att Ryssland gjorde allt för att framkalla konflikten, inklusive att samla trupper vid gränsen innan den 8 augusti. Det hela var ett tidigt exempel på rysk hybridkrigföring. Kreml använde ”fredsoperation” som bortförklaring för att lägga under sig ett grannlands territorium. Vi såg något liknande upprepas i Ukraina 2014.

Visst kan man i efterhand kritisera den georgiska regeringen för att den gick in i fällan men att kalla det ”oprovocerat” som Gahrton gör med hänvisning till en EU-rapport (som för övrigt inte frikänner Ryssland) är inget annat än historieförfalskning. Det intressanta är att Kreml ser Georgienkriget som ett misslyckande ur propagandasynpunkt. Putin kan i alla fall glädja sig åt att han lyckades lura Gahrton och en och annan formalist i EU.

Gahrton avslutar med en uppmaning att ”de gröna och fredssossarna ryter till” innan vi blir medlemmar i Nato och därmed ”krossar världens långvarigaste, bäst folkförankrade och mest framgångsrika fredspolitik”.

Frågan är vad som är värst här, historielösheten eller hybrisen? Nato är vad som avskräckte Sovjet från att angripa demokratierna i Europa. Försvarsalliansen har således gjort långt mycket mer för att bevara freden än svensk neutralitetspolitik. Varför tror utanförskaparna att allt blir bra bara man visar återhållsamhet gentemot aggressiva, auktoritära stater? När har det någonsin fungerat? Pacifismen gick bankrutt redan på 1930-talet.

Snarare är det dags för försvarsvänner – röda, gröna och blå – att ryta till mot en misslyckad idé som inte fyller något annat syfte än att försöka få ogenomtänkta resonemang att framstå som hyggliga.

AARON KOREWA är visiting fellow vid McCain Institute i Washington, DC och Capitolium-stipendiat vid tankesmedjan Frivärld. Han är även redaktör för Natobloggen.