Kriget stärker de isolationistiska krafterna i USA

Foto: Washington Post

Isidore Brommare 08/03/2026
Den 28:e februari inledde USA och Israel omfattande luftangrepp mot Iran och dess auktoritära islamistiska regim. Anfallets folkrättsliga legitimitet ifrågasätts internationellt, samtidigt som intern kritik riktas mot Trump-administrationen. Kriget har synliggjort politiska klyftor i det republikanska partiet och alienerat den isolationistiska falangen av MAGA-rörelsen. Oavsett utfall riskerar det att stärka de politiska krafter som förespråkar ett amerikanskt tillbakadragande från världspolitiken.

Även för Trumps hängivna anhängare kom kriget som en överraskning. Det förefaller gå emot den omläggning av amerikansk säkerhetspolitik som uttryckts i den Nationella säkerhetsstrategin (2025) och under valrörelsen 2024. “America First” är fortsatt centralt i Trump och republikanernas politiska budskap. Men frågan om hur doktrinen ska tillämpas i praktiken skiljer sig avsevärt inom partiet. Operationerna mot Venezuela var enklare att rättfärdiga för väljarbasen, men ett anfall mot Iran, beläget långt bortom den västra hemisfären, är svårare att förankra i det direkta nationella säkerhetsintresset.

Trots betydande taktiska framgångar mot den iranska militären och revolutionsgardet ter sig ett strategiskt misslyckande, utifrån de formulerade målen, sannolikt. Den iranska regimen har visat sig vara förhållandevis stark och ett maktskifte kan uppfattas avlägset. En osäkerhet råder kring vad de amerikanska strategiska målen faktiskt innefattar. Det är förmodligen en medveten förhandlingsstrategi av Trump, men skapar samtidigt skepsis bland amerikaner och spär på konspirationsteorier.

Isolationistiska strömningar har historiskt varit en faktor i amerikansk utrikespolitik. Den samtida säkerhetspolitiken och militära insatser är starkt färgade av tidigare misslyckanden i Irak och Afghanistan. Amerikanska operationer för regimbyte associeras med ekonomiska kostnader och förluster i människoliv – så kallade “Forever Wars”. Det breda folkliga missnöjet med USA:s globala åtaganden bidrog till Trumps valsegrar 2016 och 2024. Isolationistiska tankegångar har sedermera blomstrat bortom Trumpismen och funnit en allt starkare roll över partigränser.

Profiler med stora följarantal har uttalat sig mot operationerna i Iran och tidigare politiska allierade vänt sig mot Trump. Tucker Carlson, före detta Fox News-ankare och en av USA:s främsta konservativa medieprofiler, har fördömt kriget som “vidrigt och ondskefullt”. Även den högerextrema
influencern Nick Fuentes har sagt sig hellre rösta på demokraterna i 2028 än en valsedel med Vance-Rubio, med anledning av administrationens utrikespolitik och band till Israel.

Samma isolationistiska röster har fört en kritisk linje mot amerikansk inblandning i Ukraina, Nato och världspolitiken i stort. Den anti-ukrainska retoriken som drevs av Carlson och vissa republikanska politiker under valrörelsen 2024 var en bidragande faktor till amerikanska nedskärningar av kritiskt militärt stöd till Ukraina. Carlson och liknande profiler instrumentaliserar det laddade begreppet Forever Wars för att ifrågasätta USA:s militära närvaro i Europa och Nato-alliansens legitimitet.

De isolationistiska krafternas stärkta position i den amerikanska politiken medför betydande säkerhetspolitiska utmaningar för Europa. Mellanårsvalet 2026 och presidentvalet 2028 kan ge större mandat till de politiker som lyckas mobilisera det folkliga missnöjet med den rådande utrikespolitiken för att driva på accelererade truppnedskärningar i Europa och minska deltagandet i Nato. Denna politiska motreaktion är ett idealt utfall för både Vladimir Putin och Xi Jinping med territoriella ambitioner riktade mot amerikanska allierade i sina geografiska närområden. Den transatlantiska länken har redan tagit betydande skada till följd av Trump-administrationens tullar, anspråk på Grönland och stundtals hotfulla retorik. Sammantaget, fordrar denna utveckling att Europa accelererar framtagandet av sina egna militära förmågor och beredskap för ett mer självständigt europeiskt försvar.

Isidore Brommare
Styrelseledamot och internationell sekreterare
Sveriges unga atlantister