Tre argument för Nato. Del 1: stabiliteten
TOMAS BERTELMAN
(från ett anförande inför I 15:s Kamratförening den 18/2 2016)
Hur skall man formulera de tre starkaste argumenten för ett svenskt Natomedlemskap?
Det första svaret är att ett Natomedlemskap ökar vår säkerhet, därför att det höjer tröskeln för en konflikt i vår del av Europa. Det är extremt osannolikt att vi skulle bli indragna i ett krig som inte är en del av en vidare konflikt i Östersjöområdet. Det är helt enkelt svårt att föreställa sig. Däremot är det så att om det bryter ut en väpnad konflikt i vårt närområde som berör Ryssland och några Natoländer och därmed också Nato, ja då är våra möjligheter att hålla oss utanför denna konflikt mindre idag än vad den var på det kalla krigets tid. Jag skulle säga att de är obefintliga. Och vår egen politik har bidragit till det.
Vår gamla neutralitetspolitik syftade ju just till detta: att inte göra några åtaganden för andra och att hålla ett tillräckligt starkt försvar för egen del för att vi skulle kunna förbli neutrala i händelse av ett krig i vårt närområde. Idag har vi inte det militära försvar vi en gång hade, vi har gjort långtgående uttalanden till stöd för våra grannländer om de skulle bli angripna, och vi har ett så nära samarbete med Nato i så många avseenden att vi identifieras med alliansen. Och som vår försvarsminister konstaterat: deltaganden i Natos övningar markerar var vi hör hemma, det är en säkerhetspolitisk signal.
Om man till dessa helt grundläggande förändringar också lägger de förändringar som den militär-tekniska och strategiska utvecklingen medfört, så minskar våra möjligheter att hålla oss utanför en konflikt som berör Nato och Ryssland ytterligare. Vårt läge på andra sidan Östersjön ger oss inte samma avskildhet och skydd som vi vant oss vid att tro. Nya vapensystem med lång räckvidd och hög precision, och nya möjligheter till elektronisk krigföring, har ökat möjligheterna att ’’stänga av’’ Östersjön för utomstående, d.v.s. till det som på engelska kallas ’’anti-access and area denial’’, kanske kort och gott ’’utestängande’’ på svenska. Den som förfogar över sådana moderna system och har tillgång till svenskt territorium, som t.ex. Gotland eller delar av Götalandskusten, kan på ett avgörande sätt försvåra motståndarens operationer. Det gäller såväl en angripare som en försvarare förstås, och för båda blir alltså tillgång till svenskt territorium en stor, kanske avgörande fördel. I den nya konfrontationen mellan Ryssland och Europa utgör Östersjöområdet en av de mest utsatta regionerna, och Sveriges position i en sådan möjlig konflikt är geografiskt och militär-strategiskt central.
Milt uttryckt innebär alla dessa förändringar en förhöjd risk, när det vackra vädret som rådde efter murens fall nu är borta, och Ryssland åter framträtt som en revisionistisk och aggressiv makt i Europa. Men av skäl som har att göra med vår tradition och våra föreställningar om vår identitet så vägrar vi envist att teckna den försäkring som skulle kompensera denna förhöjda risk, d.v.s. genom ett medlemskap i den enda kollektiva och solidariska försvarsallians som finns mellan Europas demokratier.
Innan jag går vidare – först ett par ord om uttrycket försäkring. Nato kallas ju för en slags musketörsallians – en för alla, alla för en, just som en slags försäkring. Man kan räkna på hjälp och man förpliktar sig själv att bistå (även om det finns en del finstilt kring detta också, som vi kan återkomma till). Men den allra största betydelsen för vår säkerhet ligger inte i vad som händer om kriget bryter ut. Den ligger i alliansens trovärdiga hot om svar i händelse av angrepp, och den avhållande effekt detta hot har på har på den som kan tänkas planera ett sådant angrepp. Alliansen verkar alltså krigsavhållande, genom att den kan hota med ett trovärdigt svar på angrepp på någon av dess medlemmar. Och, som sagt, vare sig vi vill det eller inte, så är det så att tillgång till svenskt territorium och möjlighet att planera ett försvar tillsammans med Sverige väsentligen stärker trovärdigheten i Natos åtaganden i Östersjöområdet. Tillgången till svenskt territorium gör alltså alliansens garantier till försvar av de baltiska länderna mer trovärdiga. Därmed minskar också sannolikheten av en utveckling som kan leda till väpnad konflikt som kommer att beröra oss.
Så vår försäkring i form av ett Natomedlemskap är inte i första hand med tanke på hjälp om vi blir angripna, utan på att hålla risken för ett krig i Östersjöområdet borta överhuvudtaget. Natomedlemskapet kan liknas vid en brandförsäkring, men Natos funktion som brandskydd är minst lika viktig som hjälp med släckningen om det skulle behövas. Brandskyddet består i att hålla konflikttröskeln hög, eller om man så vill, avskräckningen effektiv. Ordet ’’avskräckning’’ har en negativ klang hos dem som hoppas på ’’gemensam säkerhet’’, vilket onekligen låter vackrare. Men avskräckning innebär egentligen inget annat än att varje tänkbar angripare måste noga tänka igenom konsekvenserna av sitt handlande. Att vara emot avskräckning är ungefär som att man vill värja sig för tanken att någon kan ha onda avsikter mot oss – men all säkerhetspolitik utgår ju ifrån att detta kan förekomma, och det är därför som vi fortfarande satsar ca en procent av BNP på vårt försvar.
För att sammanfatta: genom ett medlemskap i Nato blir Sverige säkrare, därför att Natos avskräckning blir trovärdigare. Därmed minskar risken för väpnad konflikt i vårt närområde, och därmed också för att Sverige skulle drabbas av krig. Vi skall inte gå med i Nato primärt för att skydda andra, utan för att skydda oss själva. Men eftersom det är nästan omöjligt att tänka sig att vi drabbas utan att våra grannar först har drabbats, så blir vårt bidrag till den gemensamma säkerheten ett direkt bidrag till vår egen säkerhet. Detta är den enda rimliga och trovärdiga versionen av ’’säkerhet tillsammans med andra’’, som en rad försvarsberedningar och försvarspropositioner har förkunnat.
Nu finns det förstås de som resonerar tvärtom, och därmed är vi inne på frågan om Ryssland och mitt andra huvudargument. Det behandlas i nästa avsnitt.
TOMAS BERTELMAN ambassadör i Moskva 2008–2012, överlämnade i oktober 2014 utredningen ”Försvarspolitiskt samarbete – effektivitet, solidaritet, suveränitet” till försvarsministern, Rapport från Utredningen om Sveriges internationella försvarspolitiska samarbete, Fö 2013:B.
